tvheaven

Jag är otroligt svag för allt som är überamerikanskt, och ehm är väl om något ett praktexempel på detta. Dessutom klart och tydligt gjort för att dra i hjärtesträngarna. Jag vet detta, med huvudet. Men ändå sitter jag där, vartenda avsnitt, och grinar så att tårarna sprutar. Inte om jag har sällskap, naturligtvis, då får jag bara en klädsam (?) tår i ögonvrån. Men är jag ensam, då är det "the ugly cry", som Oprah kallar det. Full on, komplett med hulkningar, rinnande näsa och hela baletten. Lyckliga slut är något jag älskar, och här får jag hela veckodosen. Det lyckas till och med tränga bort funderingarna på hur familjen som inte har råd att rusta sitt hem ska ha råd med elräkningen i sitt nya gigantiska hus, eller hur man lyckas undvika att få hela huset vattenskadat när det byggs på en vecka under ihållande spöregn. När de hissar den amerikanska flaggan och välkomnar den enarmade soldatens familj hem, då räknas det inte. Om de dessutom får en collegefond till sina barn så blir det sju resor värre.
 
Över lag tycker jag att de går lite till överdrift med sina skrytbyggen. Familjerna som väljs ut bor ju överlag så illa att ett "normalt" hus verkar som ett palats i jämförelse. Att ge en familj där ensamstående handikappade mamman bor med två dövblinda barn 400 kvadratmeter hus att städa känns väl inte helt schysst heller, så ibland undrar man hur de tänker egentligen. Men det ska sägas att de faktiskt väljer familjer som verkligen förtjänar en ny start och ett fint hem.
 
Det får dock inte bli för mycket av det goda, och Extreme Home Makeover är för mig "det var inget annat på tv-tv"